Okej jag har varit helt borta.

Slutat drömma, slutat bry mig, slutat kämpa, slutat skriva, slutat sjunga, slutat leva livet, slutat prata, slutat ringa, slutat lägga upp inlägg på insta och Facebook, slutat skratta, slutat städa, slutat klä mig fint till skolan, slutat fixa håret, slutat vara mig själv. 

Jag har varit sååå himla borta nu. Jag bara tänker och tänker på det förflutna och önskar fortfarande att allt bara är en mardröm. Jag har slutar orka. Blivit annorlunda, tråkig och trött. 

Men jag har pratat med mamis eftersom bara hon förstår PRECIS som jag känner, eftersom hon fick lämna ALLT. Bokstavligen allt när hon föll för min pappa. Och jag måste sluta tänka på hur det var innan, för det kommer aldrig bli så igen och det huggs i hjärtat att ha den känslan att det är så. Men jag måste börja se framåt och sluta stå där i allt och missa alla chanser att må bättre. 

Jag ska sluta med att vara deppig och inte orka, även fast det är hårt att inse reality. Jag kan inte göra något, jag kan inte flytta tillbaka, nu står vi här och måste göra något. 

Jag har nya mål för livet, nya förhoppningar och känslor efter idag. 

Jag ska kämpa, skita i skitstövlarna och bara vara mig. 

Jag vill inte ha det så här längre och nu ska jag göra det allra bästa av varje ögonblick. 

Puss era finingar som vill läsa min blogg. Och jag är verkligen riktigt ledsen att jag inte har bloggat. Försöker. Tro mig❤️